Oj vad konstigt det känns! I ett år har jag gått till samma plats, loggat in på datorn och kollat mail, pratat med samma människor, gjort samma uppgifter och sedan ätit lunch på samma ställe. Imorgon kan jag sova hur länge jag vill, jag har inget att rätta mig efter, inget jobb att gå till, ingen som är min chef. På gott och ont såklart. Att bara få chans att sova ut imorgon gör att ett spontant leende, nära på skratt, sprider sig över mitt ansikte. Tanken på att vi kommer vara i Italien om bara tre dagar känns spännande, förväntansfullt. Ja, just nu är det mest på gott alltså...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar